Gott Nytt År...

Ett tecken....

... ett tecken på att man vet man går ned i vikt är man märker man har ben i kroppen. Man har alltså kotor och ben i hela kroppen man inte riktigt visste fanns där. 
Vist ha man hört myter om att folk ha massa ben i kroppen men jag ha liksom vart lite avvikande på den fråga. Inte ser jag ben sticka ut här å där som dom gör på alla modeller här ute i världen. 
Nä jag antar mina ben har förtvinat eller bara aldrig vart där. Kanske föddes utan ben å kotor i min kropp!?!? ;)


Nä men skämt å sido, jag ha börjat känna av vissa ben i kroppen mer än andra. Stod å kolla mig i spegeln när jag borstade håret å tänkte...va faan ä de där...jo men....det ä juh nyckelbenet...nice =) Å så igår skulle jag klia mig på axel och tvärslog på axeln av någon dum anledning å aj...gjorde ont....fans inge fett kvar på axeln utan bara ben....så väl ha inte det benet känts måste jag säga, häda efter klia försiktigt...man kan juh gå sönder =)
Å så låg jag på sidan i morse och kände att höftbenet va där...mena....hallååå...hur länge ha du vart bort?!!?....20 år va =)


Alltid coolt när man märker saker händer med sin kropp när man går ned i vikt, dock blir jag lite oroad för en sak. Jag ha juh alltid haft häng mage så länge jag kan komma ihåg. När man är då fet så fylls häng magen ut av fett men när man sedan går ned i vikt får man en häng mage med bara skinn. Nu ha jag inte gått ned tillräckligt för att få bara skin men den hänger liksom mera....den är lösare....som en deg som bara hänger där. När man står upp så känns t-shirts och tröjor större men när man sitter ned trycks magen upp och man sväller liksom ut. Skulle behöva nån trosa med hålla magen inne funktion. Jag har en men dom är så JÄVLA OSKÖNA!!!!!! Hoppas till gudarna att skinnet drar ihop sig lite för börja den hänga ännu mera neråt får jag snart rulla upp den.....snyyyyyyyygt =)

(lånad bild från google)

Jag kan juh alltid steka fläsket annars....undra omd et skulle gå käka...hmmm ;) Blir faktiskt så man leker med magen lite då också......känner jag för att komma i centrum kan jag alltid smälla upp magen på boret, hosta till å säga att nu äre så här..... *demand respect* ...eller bara *se mig* =)

Låt fläsket dallra!!!

Tappat några kilo =)

Så här 12 veckor efter operationen har jag nu gått ned hela....

21 kilo!!!

Alltså 21 kilo, det är faan inte lite. Jag väger nu 106 kilo och närmar mig 100 talet. Så lite ha jag inte vägt på MÅÅÅÅNGA år. Satt och försökte komma på när jag vägde så lite men det är svårt. Jag vet jag vägde över 100 kilo när jag träffade Erik så man kan säga att det är då mer än 10 år sedan...ojoj....

Fått fråga om vilken vikt jag satsar på att komma ned till och jag vet faktiskt inte vad jag ska svara. Jag är rädd att sätter jag upp en vikt som mål å så kommer jag inte ned till den slutar det med att jag kommer må psykiskt dåligt å så ökar vikten igen. Jag vill va mullig och inte planka, läkaren jag hade sa att man ska alltid tänka på att den överflödiga huden kan lätt väga 10-15kilo bara den. Speciellt för en som har en hängmage som jag.

Så..ja....vad är då målet !?!

Alltså, jag ha ingen speciell vikt jag vill nå. Jao, jo...under 100 i alla fall. Vet att det målet når jag snart men det är liksom basen av alla mina mål. Sedan äre bara att tappa vikt för att jag ska kunna göra dom saker jag vill. Som att...

•  se på en bio utan att måste sitta på sidan för höften får inte plats.
• hoppa bungyjump utan va rädd att min vikt kommer knäcka repet.
• åka karuseller utan att den där stången som far ned dödar min mage för den är i vägen.
• kunna få på sig ett par snygga jeans.

..ja, det är väll några av dom saker jag vill kunna göra. Känns redan nu att man ha förlorat vikt, det känns lite lättare att gå och så ha viss värk försvunnit som ont i höften, ont i ryggen och knän...poff...borta. Kan juh ha någe med att man förlora vikt....eller.. ;)

Men inte FAAAAN kan jag förlora min dubbel haka, nejdå....den kommer jag få leva med....*suck*...

Tror ni en sån här hjälper, kan man bli av med dubbelhakan på detta vis !?!...njaaa.....tvivlar lite va!

Jag äter nu 5-6 gånger per dag som jag ska göra, känns faan som jag äter för alltid men jag börjar få häng på det hela. Julen gick också bra, jag va som sugen på allt men när jag hade fått upp det på tallriken så..njaaa.... Jag vill som lasta upp det på en tallrik men sedan vill jag inte ha det, man ha ingen riktigt... "nu är jag hungrig, ge mig mat, jag vill ha den, den den den" .....nepp, nu äre mer att ja den kanske är god men väl uppe på talriken...äh, måste jag äta ?? Vilket ä väldans bra, man stoppar inte i sig skitmat. Ser också att jag lastar upp på talriken rätt så mycket men jag äter inte ens 1/5 del. Väger ibland min mat för att bara kolla var jag stoppa i mig.....jag äter MAX 1 dl......å de ä max.....sen vill inte magen ha mera...

Testade en halv minibeskvi på jul men jag kan säga en sak...ALDRIG MER!!!! Magen gillar inte sött så jag fick må nalta tjuvens på kvällen där. Men man lär sig medans man lever ;) 

Ett litet problem ha jag märkt, det är svårt att äta sakta när man bjuder folk på mat. Alla ha nämligen ätit upp efter 5 minuter och så ska dom sitta i 15-20 minuter å kolla på det jag äter. Önska folk kunde äta lite mera sakta.....så inte en själv blir stressad.

Stolt över mig själv också, det låg massa julgodis på vardags rums bordet. Jag tog inte en enda.....va inte ens sugen....så uuuunderbart!!!!!

En sista sak, jag vill skicka en tank...en styrkekram....tlll min underbara sängkamrat som gjorde operationen före mig. Det har inte gått så bra för henne, fått röka magen igen för hon får inte behålla någon mat. Å så har hon fått operera axeln på allt. Tycker så synd om henne och det hon får gå igenom, jag känner mig mycket lottad för jag mår bra och skulle så gärna bara vilka krama om henne och säga det löser sig ska du se!!!!!

Tänker på dig bruden!!!!

Tack för allt stöd där ute !!! 

God jul önskar jag er alla.....

Saltsten...ja tack!

Vet inte varför men efter operationen ha jag vart som beroende av salt.....i allt...på allt....salt!! Jag skulle vilja ha en salsten med mig hela tiden som jag får slicka på. Vist tusan tyckte jag om salt före operationen också men nu börja det bli löjligt enerverande.
Skulle käka macka här om dagen å vart besviken för den smaka inget. Fatta inte varför för den hade juh ett rätt så salt pålägg på sig, jag fick gå å hämta en krydda med salt då helt plötsligt smaka mackan gött. 
Skulle käka kött å potatisallad, maten smakade inte ett JÅTA så jag fick hämta krydda och så smaka det gött. Fråga Erik om köttbiten tappat all krydda eftersom den ha legat i frysen men han tyckte den smakade kryddig. 


Va ha hänt med mina smaklökar!?!?!


Direkt efter operationen så smakade allt så jävla kraftigt, minsta lilla saltkorn va starkt som faaan. Å nu smaka allt typ... ingenting.....noll...zipp zipp zero!! Jag gillar inte helt utvecklingen från att känna allt till att inte känna någonting alls, skare verkligen vara så!?!?
Kan man bli beroende av salt för då ha jag blivit det, det måtte väll va bättre än att va beroende av sött va !?!


Käkade föresten min föööörsta kaka i fredags =) Min första sött överhuvud taget, det vart en hemmagjord beskvi. Tur som faan va den liten för mer socker än så vill jag icke ha i mig. Ha som inte testat socker så jag gatt testa vad magen tyckte om det och den va väll inte helt förtjust. Vilket är bra, då håller jag mig borta från sött =)


Nä, nu ska jag slicka på min saltsten och spela lite wow =)

Tjollohopp!