Hemma igen och lever =)

Kom hem redan i torsdags men man hade som ingen lust att skriva om allt som hänt å hur man kände sig. Räcker med att man pratade i telefon då flertal timmar per dag, man kan säga jag fick vädra mig redan då ;) Men jag tänkte jag skulle skriva lite hur det vart och vad som hänt....


På måndag för jag till Sundsvall, vart inlagd och träffa lite sköterskor, sängkamrater och så vart det sätta in sån där spruta i armvecket å blodtrycks test, duscha, spruta i magen å så i säng.


Tisdagen så fick man duscha igen, på med sån där "sätt på mig bakifrån rock" å så fina knä strumpor =) I med några tabletter å så rullades man ned till OP vid 09,30. In på OP bordet spändes man fast som man skulle korsfästas vilket jag fick veta sedan va för att dom skulle kunna tippa en åt bakåt för att komma åt bäst.Narkosläkaren va helt underbar, rolig och charmig så jag va som inte så nervös alls då. Han gjorde ett mycket bra sätt att få mig tänka på annat. Men just minuterna innan han kom för att hämta mig så vart man så där nervös " tänk om man dör, får aldrig träffa mina nära å kära igen, va ha jag gjort, måste va dum i huvudet, vill inte va här" Ja, dom miljoner tankar man kan tänka på 3 minuter ...*ush*....


Sedan vaknade jag upp på IVA...*OOOOOOONT!!!!* Dom koppla massa saker fast i mig å så pumpa mig full med droger. Då, om något...hatade jag mig själv för att jag någonsin hade ens tanken på att göra en sån dum operation. Jag mådde fruktansvärt illa, hade jävligt ont och så värst av allt...kunde inte andas. Jag hade en syresättning som va kritiskt så en sköterska stod konstant hos mig i flertal timmar. Dom försökte hissa sängen lite så man skulle halvsitta upp men funka inte. Dom gav mig underliga mediciner som skulle göra så det va lättare att andas...men inte.....dom funderade där ett tag på att intubera mig för jag låg så kritiskt till men en läkare sa "ge henne tid, hon vart tippad långt bak så det kommer ta tid för henne att få luft" Medans man låg där kunde jag se skärmen med alla värden på. Svårt att ignorera den när det är mitt i fejjan på en som en tv. Fråga sköterskan va allt va så hon visa och peka va allt innebar. Sen visa hon syresättningen jag hade.....oj.....jag låg LÅÅÅÅÅÅÅGT!!! "Vi måste få upp detta värde så andas sakta men djupa andningar, å så blås i denna flaska" Fick en flaska som hade vatten i sig och ett rör, blås i röret så att vattnet bubbla. Flertal gånger blåste man så per varje halvtimme. 
Nuuuu, nuuuu börja jag känna att man börja bli dålig. Magen vänder sig upp och ned, man är uppblåst.....kände hur hela värden snurra så kom det hela.....SPYYYYYYYYY!!!!!!!! då helt plötsligt börja jag kräkas blod, slem och allt annat. Då vart det fart i alla sköterskor där å in med läkare  å bla bla bla.....nu ä jag rätt borta för andning inte funka som den ska, jag ser mitt eget blod (ingen bra ide) och så värden som redan snurrar. Å så kommer en annan sköterska på att men du ska pissa nu. Kände hur jag ville ta världens största hammare och bara slå in skallen på henne. Ställer jag mig nu dör jag ..... dom koppla loss mig från alla aparater som gick och så rulla sängen till toan. Tre fyra steg så satt jag på toan och pissa väll 2 liter. Å så spyyyyyyyyyyyyyyyy........ jag verkligen hata mig själv för att man gjorde operationen då. Lades i sängen igen och rullades in. Å nu va hela pisseriet igång, jag fick varje timme gå till toan för att pissa. 1 och 2 gången rullades jag dit men så efter börja jag gå dit. Började som smått få igång lungorna och alla vart lite mindre oroliga och stimmiga runt mig. En sköterska va helt underbar, hon följde mig oftast in på toan och hon liksom skämtade hela tiden. Hur underbart som helst, hotade med att sätta in en ny nål i arslet på mig ...hahahah....kändes skönt att få le lite =) 
Under 24 timmar låg jag på IVA, pissade 26 gånger enligt sköterskan.....hahahahah....hon hade det hon gjorde =) Skulle aldrig klarat mig så bra om det inte va för den underbara personalen på IVA, riktigt bra sköterskor med humor och riktig ömhet. När det va som värst stod juh en sköterska där och höll mig i handen, hon gjorde saken mycket bättre för mig..... tänk om jag visste hennes namn då skulle jag verkligen tacka henne. Ååååå, en sak till.....dom hade problem med kylan nere på IVA för någe med att när en dörr öppnade så kom all kalluft in i IVA, det var ungefär 17 grader där. Alla låg under dubbla täcken och sköterskorna hade tjocksockar och koftor. Men jag.....jag låg med mig sätta på kappa och inget mer för jag höll faan på kokas. Jag tyckte det va skönt...värmevis vill säga =)


Onsdagen rullas jag upp där jag ska ligga, få träffa Eva som operera sig före jag. Hon mådde väll också si så där men nu va jag piggare och fräshare så jag gick runt runt hela tiden. Fick käka lite fil, proviva, soppa och allmänt gå, gå, gå.....fes som en jävla luft ballong också. Men satan så skönt det va....åååååå........all luft skulle ur en så det va bara att gasa.


Torsdagen vart det både mat, dusch, egna kläder, ta bort dropp nålarna å så fara hem. Man va lite osäker på att fara hem för man har inte läkarpersonalen till hands om det skulle hända någe. Men hemma är ändå hemma så man trivs bäst där. Erik och fie fick bära ned en säng så sov jag nere....kände jag behöver få sova själv utan att nån snarkar mig i örat. Jag behöver min sömn liksom....

Fredag höll Erik, Fie och svärfar på ute så jag va också ute.....ute och gick runt runt, gosa med vovvarna genom gallret =) Allmänt gå, äta och se tv ....men det funkar också.....


Lördag vare att va ute igen, gå runt runt, kolla, äta...å allt sånt meeeen, lördagen käkade jag köttsoppa utan att mixa den. Fungera hur bra som helst, vad folk inte vet är att jag äter redan sedan man va ung små små portioner in i mun och jag tuggar den redan tills den är bara mos......det är liksom ingen skillnad för mig. Så det funkade hur bra som helst. Magen kom också igång då så jag fick skita, första gången på nästan en hel vecka =) Började fundera hur tusans länge det ska gå innan man få skita någe.... Nä men allt liksom fungerade riktigt bra. Faan man är juh opererad så det är juh inte så underligt man inte är 100%


Söndagen vart en lugn dag inne, käka , spela wow och allmänt hare skönt. Ja vi tvätta lite också, damsuga, byta sängkläder....så lite nytta vart det faktiskt. Vägde mig idag och resultatet är 116,4kilo, man sjunker sakta men säkert neråt....ska bli kul att se om typ ett halvår =) Tog en halv macka med ost och mjukost på eftermiddagen....inga problem what so ever!!! Måste va rätt lyckligt lottad....


Man ha lite småont i magen, typ där sårerna sitter, kan inte gå med rak rygg än, gör lite ont dom första tuggorna mat man käkar men sen gåre bra, kan inte böja mig ned för det gör som ont och så kan man fet glömma att sätta sig på knä.....not yet no! Lite småtrött och slö men annars faan så äre bara gött. Ha inte gått en vecka än sedan operationen och man kommit så långt. Om en vecka till kanske jag inte känner av sårerna heller.....

Maaaaaat, det är väll det man längtar efter. Jag vill laga olika typer av maträtter och kunna äta dom. Ha så många ideer på ny mat så här kommer det spruta mat =) ÅÅååå maaat, men tusan va allt smakar gött nu. När jag käkade mig första ostskiva vare som en orgasm i munnen, kryddor som jag aldrig känt förut känner jag hur tydligt som helst. Vissa som är op verka ha problem med kryddor, surt, sött...jag verka inte ha något av dom problemerna...ha jag tur så slipper jag kanske dom.
Det är som jag sa till Elina, det är som att magen är nollställd och börja om från noll igen. Som en bäbis mage,  få inte va för sött då äre äckligt, inga bubblor tack, sånt man tyckte va gött äre inte alltid man nu tycker är gött. Känner aldrig när jag är hungrig, när jag är mätt, när jag är pissnödig eller skitnödigt....småååått jobbigt! =/


Aja, nu ha jag babblat färdigt för idag, ska skriva andra bloggen och så blire väll någe annat kul också....

Tänk efter före du säger något!